i n d i a n s o m m a r tiffany och co karriärer

i n d i a n s o m m a r

Houston, we have liftoff…

Thu September 8, 2016, 12:29

(Dagens citat föräras Joe Theismann, före detta quarterback i amerikansk fotboll som även var draftad till Major League Baseball men valde karriären i Washington Redskins före basebollen. Theismann mÃ¥ ha varit en fysfantom av rang men hade kanske i övrigt en hiss som inte gick ända upp; “The word ‘genius’ isn’t applicable in football. A genius is a guy like Norman Einstein.”)

Fem dagar in pÃ¥ nya tjänsten sÃ¥ har jag en hel del reflektioner – men vi kan ju börja med att konstatera att det är lÃ¥ngt ifrÃ¥n att jag känner mig varm i kläderna. För att ge er lite mer bakgrundsinformation sÃ¥ är det sÃ¥ här – jag jobbar för Sheikh Khalifa Medical City Ajman (SKMC Ajman), som är en grupp bestÃ¥ende av fyra sjukhus: Sheikh Khalifa General Hospital Ajman, Sheikh Khalifa Womens & Childrens Hospital, Sheikh Khalifa Masfout Hospital och Rashid Centre for Diabetes and Research. SKMC Ajman drivs sedan i sin tur av det svenska företaget Global Health Partner (GHP) och min roll är alltsÃ¥ Chief Operating Officer för SKMC Ajman. För sedan att ytterligare spä pÃ¥ informationsmängden ni kan tillgodogöra er just den här kvällen och samtidigt tigga ihop lite förstÃ¥else för mina ouppvärmda kläder frÃ¥n första meningen i stycket sÃ¥ kan jag nämna att inom mitt ansvarsomrÃ¥de ingÃ¥r medicinsk teknik, IT, sterilteknik, apotek, godshantering, upphandling, fastighetsteknik, trädgÃ¥rdsskötsel, catering, transporter (vi har bland annat tvÃ¥ limousiner och fem ambulanser som hör till sjukhuset), nybyggnadsprojekt och logistikflöden – kort sagt; jag har att göra. Men det är inte det vi ska fokusera pÃ¥ just nu – vi var inne pÃ¥ reflektioner!

I Sverige har jag spenderat större delen av mitt arbetsliv inom offentlig sektor och är sÃ¥ledes ganska van vid att ha en tight Ã¥tdragen svÃ¥ngrem med ganska liten möjlighet till fantasifulla utsvävningar och önsketänkanden. SÃ¥ det är en lite annorlunda upplevelse att komma till ett land där det inte alltid (läs: sÃ¥ gott som aldrig) är huvudfokus pÃ¥ att spara pengar, utan man är snarare väldigt mÃ¥n om att man dels ska fÃ¥ bästa kvalitet pÃ¥ det man väl köper och dels har stort fokus pÃ¥ att skaffa sig det bästa som pengar kan köpa. MissförstÃ¥ mig rätt – det är en skön bris av frisk luft i jämförelse med den lätt unkna doften av sparbeting som offentlig sektor i mÃ¥nga fall innebär, och det ger oss möjlighet att känna att vi verkligen kommer kunna skapa nÃ¥got varaktigt och funktionellt över tid som ändÃ¥ hÃ¥ller toppklass för vÃ¥ra sjukhus! Men oaktat detta sÃ¥ är det smÃ¥tt bisarrt när man har en situation där man själv argumenterar för att hÃ¥lla nere antalet sängplatser pÃ¥ hjärtintensiven till ett mer nyktert och lätthanterligt antal (sex till antalet, för att vara exakt) medan motparten (som alltsÃ¥ sitter pÃ¥ pengarna) argumenterar för att det minsann borde vara minst tio och allra helst sexton platser… Att det sedan är en ombytlig värld där man ena sekunden stolt proklamerar att pengar är det ingen brist pÃ¥, sÃ¥ vi borde satsa pÃ¥ nÃ¥got bra nu när vi ändÃ¥ renoverar och bygger nytt – och nästa sekund ifrÃ¥gasätter om vi verkligen behöver all den medicin vi har meddelat att vi önskar köpa in frÃ¥n centralt hÃ¥ll, eller om vi kan spara in pÃ¥ nÃ¥got, gör ju att man inser att rörliga mÃ¥l, gungfly och snabba beslut kommer vara vardag framöver.

Sen har vi det faktum att man har en annan syn pÃ¥ VIP och dess innebörd här. Det är viktigt att man planerar in sÃ¥ att varje avdelning har minst ett VIP-rum, och allra helst en VIP-svit i tillägg till det. Sen har vi ju även den kungliga sviten pÃ¥ sjukhuset, som har en totalarea pÃ¥ över 200 kvadratmeter med en tillhörande takterrass pÃ¥ 300 kvadratmeter – tänk er en liknande situation där vi pangade in motsvarande 1 500 kvadratmeter kungasvit pÃ¥ NKS för de fall nÃ¥gon frÃ¥n kungafamiljen skulle fÃ¥ för sig att bli sjuk! Störtskönt ju! Och utöver det finns det ju även religiöst betingade skillnader – alla avdelningar och mottagningar mÃ¥ste ha separata rum för kvinnor och män; olika väntrum, olika behandlingsrum, olika korridorer och olika ingÃ¥ngar. För att inte nämna att det tar mer än dubbelt sÃ¥ lÃ¥ng tid för kvinnor att ta sig igenom akutmottagningen i genomsnitt än för män – vid en triagering mÃ¥ste de ju ta av sig sin abaya och sedan efterÃ¥t ta pÃ¥ den igen innan de kan gÃ¥ ut frÃ¥n undersökningsrummet, och bara det är en process pÃ¥ ett par minuter pÃ¥ och av – helt okänt för oss svenskar innan vi kom hit men numera en verklighet vi lever i och helt mÃ¥ste anpassa oss efter.

Nu har jag även varit och inspekterat det fjärde sjukhuset i gruppen – Sheikh Khalifa Masfout Hospital, riktigt bra standard och välplanerat trots sin ringa storlek (35 sängplatser är nÃ¥got begränsat i den värld vi rör oss i) – men tomt. Ni kommer se pÃ¥ bilderna att det verkligen är ekande tomt och sÃ¥ har det varit i – hÃ¥ll i er nu – tvÃ¥ och ett halvt Ã¥r! Ja, sjukhuset var färdigt i början av 2014 och sedan dess har det stÃ¥tt där, precis lika färdigt som dÃ¥. Om det här hade varit nÃ¥gon annanstans i världen, lÃ¥t säga Afrika, dÃ¥ hade det dels hunnit bli nergÃ¥nget och dels tagits över av sÃ¥ kallade squatters, hade det varit i Sverige sÃ¥ hade det Ã¥tminstone varit dammigt till tusen och troligtvis även tömt pÃ¥ allt av värde – sÃ¥ icke här; sjukhuset mÃ¥ vara tomt pÃ¥ patienter och personal, men det gÃ¥r vakter och städpersonal och underhÃ¥ller sjukhuset dygnet runt. I tvÃ¥ och ett halvt Ã¥r! Det är som gjort för en zombiefilm eller en The Shining II. Tror ni de är glada över att se oss eller?

img_0335
Som synes ett helt nybyggt och fint sjukhus uppe i bergen.

img_0309
Bra att veta Рstarkstr̦m!

img_0308
Sjukhuset är helt enkelt redo att tas i drift – här en lista över vad som finns i ett undersökningsrum. Den skarpögde läsaren hittar “X-RAY FILM VIEWER” pÃ¥ en rad där och undrar ju dÃ¥ genast om vi inte har moderna röntgenmaskiner. Självklart har vi det – men eftersom man inte har nÃ¥got centralt journalsystem i landet, sÃ¥ bär patienterna själva pÃ¥ sina journaler, och bristen pÃ¥ modern sjukvÃ¥rd i vissa omrÃ¥den i landet gör att mÃ¥nga patienter bär pÃ¥ gamla röntgenbilder, som man alltsÃ¥ dÃ¥ behöver ha en ljustavla för att kunna granska.

img_0296
Entréhallen är bÃ¥de ljus och stor – men folktom.


Lite patriotism är aldrig fel så här i öknen! I spegelbilden syns en av de otaliga säkerhetsvakterna som patrullerar det tomma sjukhuset.

img_0319
En mindre braklunch intogs pÃ¥ närliggande Al Atlal Al Demashki – restaurang, bageri, sötsaker och blommor!

img_0343
Som synes har vi en helt vanlig modern datortomograf (förvisso inte mer än 16 slices, men ändå).

img_0349
The Ruler of Ajman tyckte sig inse ganska snabbt att personalen som ska jobba i Masfout, som ligger en och en halv timme frÃ¥n Dubai genom öknen och upp i bergen, skulle komma att behöva nÃ¥gonstans att bo, sÃ¥ precis bakom sjukhuset har han byggt tvÃ¥ sexvÃ¥ningarshus med lägenheter – ett för män och ett för kvinnor. Även dessa hus fick vi när vi tog över driften pÃ¥ sjukhusen. Generöst, eller hur? Förvisso kanske det är svÃ¥rt att locka just svenskar med moroten att de fÃ¥r bo i en etta med kokvrÃ¥ i Masfout, men för mÃ¥nga andra av vÃ¥ra anställda är det här en riktig perk.

Är det nÃ¥gon av er läsare som är kvar sedan tiden vi var i Ghana? Ni kanske minns GMT (Ghana Maybe Time) i sÃ¥ fall? Här nere är det ocksÃ¥ lite annorlunda tidsuppfattning, vilket jag framför allt har märkt pÃ¥ möteskulturen hittills. Det är inte ovanligt med möten som pÃ¥ kallelsen ska vara en timme varar upp emot tre timmar, med en extremt agil agenda, flertalet möten i mötet och en överrörlig deltagarlista. Lägg därtill sedan uttrycket “insha’Allah”, vilket fritt översatt betyder nÃ¥got i stil med “om Allah vill” – andemeningen pendlar ganska friskt mellan “det är definitivt sÃ¥ – det har Allah bestämt” via “vi fÃ¥r se, Allah kommer bestämma Ã¥t oss” till i andra ändan av spektrat “kommer aldrig att hända – Allah kommer att visa dig”. Om man dÃ¥ tänker sig att man bokar ett möte med nÃ¥gon som svarar “jadÃ¥, jag kommer, insha’Allah” – vad betyder det? Kombinera sedan det här med det faktum att jag, som aldrig lärt mig dricka kaffe hemma i Sverige, är tvungen att pina i mig tvÃ¥ till tre koppar arabiskt kaffe per dag (ibland ytterligare ett par koppar arabiskt te) eftersom det serveras snabbare än man hinner förstÃ¥ det, sÃ¥ har vi helt plötsligt en annan värld att röra sig i. En smÃ¥tt fantastisk värld med mycket att lära för en blåögd svensk som undertecknad.

Dagens fundering:
Vad är det som avgör vad man tänker pÃ¥? AlltsÃ¥ hur funderingarna rör sig. Är det slumpen? Eller har man en röd trÃ¥d i sina tankar dagarna igenom? Om jag ska självanalysera sÃ¥ tror jag att jag under arbetstid har en väldigt strikt linje längs med vilken jag tänker – den är ofta kopplad till min kalender och min e-mail och med dem flyter jag igenom dagen med endast nÃ¥gra avstickare här och där. Hemmavid har jag – som jag förstÃ¥tt det – en helt annan approach (frÃ¥ga min kära fru bara), även om jag jobbar hÃ¥rt pÃ¥ att hitta en tankestruktur och därmed även kunna vara mer förutsägbar i mina handlingar och sätt att agera sÃ¥ faller jag otäckt ofta tillbaka in i mina gamla mönster som en drömmare och tidsobunden epikuré – vilket inte alltför ofta gÃ¥r hand i hand med rollen som familjefar och äkta man. Skam den som ger sig – nu kör vi!

Dagens påstående:
Vi kommer aldrig höra talas om det perfekta brottet. Eller möjligen har vi det perfekta brottet i Dwight Schrutes version i The Office: “Vad som är det perfekta brottet? Jag bryter mig in pÃ¥ Tiffany’s vid midnatt. Siktar jag in mig pÃ¥ kassaskÃ¥pet? Nej. Jag tar ljuskronan; den är ovärderlig. Medan jag tar ner den sÃ¥ kommer en kvinna pÃ¥ mig. Hon säger Ã¥t mig att sluta upp med vad jag hÃ¥ller pÃ¥ med. Det är hennes fars affär, hon är Tiffany. Jag säger nej. Vi älskar hela natten. PÃ¥ morgonen kommer polisen och jag rymmer i en av deras uniformer. Jag säger till henne att jag ska till Mexico men Ã¥ker till Kanada. Jag litar inte pÃ¥ henne. Och förresten gillar jag kylan. Trettio Ã¥r senare fÃ¥r jag ett vykort. Jag har en son. Och han är polischef. Och här blir historien intressant: Jag säger Ã¥t Tiffany att möta mig i Paris vid Trocadero. Hon har väntat pÃ¥ mig alla dessa Ã¥r. Aldrig haft nÃ¥gon annan älskare. Jag bryr mig inte. Jag dyker inte upp. Jag Ã¥ker till Berlin. Det var där jag gömde ljuskronan.” Ja, det är nog fan det perfekta brottet!

Idag är sista arbetsdagen pÃ¥ en vecka – nästa vecka är det Eid Al Adha här nere, egentligen hade det varit tre dagar (söndag, mÃ¥ndag och tisdag) men igÃ¥r kom ett presidential decree om att hela nästa vecka ska vara ledig – presidentens order. Inte mig emot – förvisso kommer jag jobba ändÃ¥ men i och med detta kanske inte behöva Ã¥ka upp till jobbet varje dag. Enligt ryktena här nere är det lÃ¥ngt mÃ¥nga fler muslimska helgdagar än det är kristna, sÃ¥ jag hyser gott hopp om framtiden.

Eid Mubarak till er!

Er tolvtaggare,

Eje

En gÃ¥ng, ingen gÃ¥ng – tvÃ¥ gÃ¥nger, en gonggong…

Sat September 3, 2016, 18:48

(“Seven days without laughter makes one weak.” -Mort Walker
“Time flies like an arrow, fruit flies like a banana.” -Groucho Marx)

Välkommen – full av energi frÃ¥n gÃ¥rdagens lovebombing av bloggen på Facebook kör vi igÃ¥ng idag igen!

Lördag – en av de bästa av veckans dagar; man har passerat crescendot som fredagscocktailen och ditomyset innebär och har liksom lyckoförlikat sig med tanken pÃ¥ att man knappt ens till hälften förbrukat helgens timmar. Livet är skönt helt enkelt, och vill det sig väl har man planer för kvällen och hela dagen stÃ¥r till förfogande med strÃ¥lande sol, en löptur runt Brunnsviken och lite skön Keb’ Mo’ pÃ¥ stereon som för att mata dagen med sköna vibes… Ända tills man flyttar till Mellanöstern – här börjar veckan pÃ¥ söndag, och fredagsmyset är sÃ¥ledes utbytt mot det nÃ¥got okonventionella och inte alltför ryggradssjälvklara torsdagsmyset – stjärnorna stÃ¥r helt enkelt rätt för att det idag ska infinna sig lite söndagsÃ¥ngest; mitt pÃ¥ blanka dan pÃ¥ en vanlig lördag. Förvisso strÃ¥lar solen men med 44 grader i skuggan och med en halvmil till närmaste vatten att springa runt sÃ¥ är inte en löptur riktigt att tillrÃ¥da – och när sedan den musik som erbjuds för tillfället fÃ¥r spelas genom tv:ns dassiga högtalare sÃ¥ inser man att ur led är tiden. It can only get better!

NÃ¥ja, det är inte sÃ¥ farligt som det lÃ¥ter – vi har hunnit med en hel del idag för att rÃ¥da bot pÃ¥ det mesta av herr Ã…grens kvarlämningar; eller vad sägs om att hyra bil (nummer tvÃ¥ i ordningen – denna gÃ¥ng för undertecknad som behöver bil att pendla till och frÃ¥n jobbet med), Ã¥ka skridskor, mumsa glass, äta pÃ¥ McDonalds (fast i omvänd ordning) och Ã¥ka vilse pÃ¥ vägen hem frÃ¥n Dubai Mall (som alltsÃ¥ ligger 500 meter hemifrÃ¥n fÃ¥gelvägen)? Det som kvarstÃ¥r innan den här helgen är all är att familjens smÃ¥syskon (Lady har bÃ¥de storebror och storasyster och Hugo är ju lillebror) ska vakna frÃ¥n middagsluren, vi ska ta ett dopp i poolen (Astrid simmar själv med armpuffar!) och det ska lagas middag (korvstroganoff). Och förresten har helgen varit innehÃ¥llsrik i sig ändÃ¥ – igÃ¥r tog vi oss ut till Mirdif City Center utanför Dubai för att handla pÃ¥ Clas Ohlson, och där hittade vi dÃ¥ alltsÃ¥ bÃ¥de Lindex och Max, utöver ett fantastiskt köpcentrum. Är det nÃ¥got de kan här nere förresten sÃ¥ är det just köpcentrum – nu bor vi väldigt nära Dubai Mall, världens största köpcentrum och ett av de nyaste här i stan, men oaktat vilket man Ã¥ker till sÃ¥ hade de med lätthet kvalat in som det finaste i Sverige – och här finns de i överflöd! Instinktivt är det ju lätt att tänka “det är klart de mÃ¥ste ha köpcentrum – det är ju sjukt varmt ute!”, men borde inte vi i Sverige ha lika mÃ¥nga och fina köpcentrum dÃ¥ givet att det är “sjukt kallt” ute tre mÃ¥nader om Ã¥ret? För det är i stort sett bara tre mÃ¥nader om Ã¥ret som det är sjukt varmt här nere, resten av tiden är lätt jämförbar med svensk sommar; och dÃ¥ är det minsann inget skriande behov av inomhuscentrum i Sverige Ã¥tminstone.

IMG_0209
Max Burgers i Mirdif. Kuriosa i sammanhanget är att affärsutvecklaren som hade ansvaret för att dra igÃ¥ng Max verksamhet i UAE (och gjorde det med den äran – inledningsvis hade de tio restauranger här, nu är de bara tre kvar) numera jobbar som projektledare för samma företag som jag jobbar för.


Fint i taket i Dubai Mall.

IMG_0219
Här är bild tagen pÃ¥ skötrummet inne pÃ¥ herrarnas toalett pÃ¥ Dubai Mall. Mycket fint! Däremot ska det i samma andetag nämnas att de här skötrummen inte är de lättaste att hitta – mÃ¥nga av skötrummen stÃ¥r det uttryckligen “Only ladies. No men allowed!” pÃ¥, vilket komplicerar saker och ting när jag har Hugo och han är nybajsad… Men som sagt – jag har lärt mig hitta till skötrummen med vilofÃ¥tölj och parkettgolv – Hugo kan fortsätta trycka pÃ¥.

För övrigt klippte jag mig igÃ¥r! Jag blev inspirerad efter att en av mina kollegor kom nyfriserad till invigningen i torsdags sÃ¥ igÃ¥r gjorde jag slag i saken medan vi var i Mirdif. Tobias (kollegan) nämnde ocksÃ¥ att hans klippning var den kortaste han nÃ¥gonsin varit med om – frÃ¥n början till slut pÃ¥ mindre än fem minuter – sÃ¥ jag hade en god föraning om tidsÃ¥tgÃ¥ngen av händelseförloppet även i mitt fall. Ack sÃ¥ jag bedrog mig dock – jag blev sittandes i frisörstolen i över en timme, med allsköns tillägg till den vanliga klippning jag inledningsvis frÃ¥gade efter. Jag är nu i alla fall nyfriserad, med trimmat skägg, len som en babyrumpa medelst den rakbladsrakning som min frisör tog sig för utan att darra pÃ¥ manschetten en nanometer ens och väldigt väldoftande av all parfymerad talk som användes när det skulle borstas bort hÃ¥r. Och eftersom jag tydligen har “torrt hÃ¥r” sÃ¥ fick jag även sitta med en Ã¥nghjälm pÃ¥ mig i tjugo minuter… Kontentan av det hela är dock att jag nästa gÃ¥ng ber om en enkel klippning och möjligen skäggtrimning – resterande ryschpysch fÃ¥r gärna stÃ¥ tillbaka till förmÃ¥n för min och familjens tid tillsammans.

IMG_0212
Ånghjälm.

Ay caramba! Jag har glömt det mest dramatiska hittills – jag har varit pÃ¥ sjukhus! Eller ja, alltsÃ¥ – det har jag ju varit per definition i och med att jag jobbar för ett företag som driver fyra sjukhus, men jag har varit pÃ¥ ett femte, sÃ¥ att säga! För att göra en lÃ¥ng historia kort sÃ¥ ska man inte Ã¥ka rulltrappa barbent, för dÃ¥ kan man rÃ¥ka skrapa upp vaden och sedan fÃ¥ en infektion i benet. Nu kan jag lugna er alla som varit med sedan Ghana-tiden och drar andan av förskräckelse i analogi med vad som hände med Lady och hennes infektion i benet där – jag fick skjuts av rekorderlige Bengt (en av sjukhusdirektörerna) till MedCare där man sedan konstaterade att jag har en begynnande infektion varpÃ¥ lösningen blev stark antibiotika, en god dos probiotika och bakteriedödande salva. Hade jag inte varit sÃ¥ sent ute i torsdags eftermiddag hade jag helt sonika kunna slinka ner pÃ¥ hudkliniken pÃ¥ sjukhuset och klarat av det hela pÃ¥ en pisskvart – det hela tog dock inte längre tid än sÃ¥ pÃ¥ MedCare, men själv är ju bäste dräng, sÃ¥ att säga.

Min käre far frÃ¥gade hur en vanlig dag ser ut här i Dubai – och det korta svaret för tillfället är att det inte har funnits nÃ¥gra vanliga dagar än… Men jag ska försöka ge ett svar.

Hugo vaknar nÃ¥nstans mellan halvsex och halvsju, ungefär samtidigt som sin kära syster som ligger i sovrummet bredvid. Efter nÃ¥n halvtimmes morgongos med Hugo parallellt med ungefär lika lÃ¥ng tid framför arabisk barn-tv för Astrid är det dags för frukost. Klockan sju anländer Laine, vÃ¥r hemhjälp/nanny, vilket innebär att jag fem i sju har stormat upp pÃ¥ övervÃ¥ningen för att fÃ¥ pÃ¥ mig kläder nog för att vara representabel. Här nere är arbetsklädsel för min del alltid skjorta, slips och kostym – undantagen lyser med sin frÃ¥nvaro än sÃ¥ länge. Jag har haft ett par tidiga möten vilket inneburit att jag gett mig av hemifrÃ¥n strax efter sju, och Lady och Astrid ger sig iväg till förskolan halvannan timme senare. För min egen del Ã¥terstÃ¥r dÃ¥ en halvtimmes bilfärd upp till Ajman (och hittills har det inte gÃ¥tt en dag utan att jag förundrats över köerna som ringlar lÃ¥nga in mot Dubai – det är inte ovanligt med en restid pÃ¥ tvÃ¥ timmar om man ska in mot stan pÃ¥ morgonen eller ut frÃ¥n densamma pÃ¥ eftermiddagen) innan dagens schema tar vid (jag fÃ¥r Ã¥terkomma framöver gällande hur mina dagar ser ut – inledningsvis tror jag att temat för dem kommer vara “fullspäckade”). Även för Astrids del är det lite High Chaparall gällande vardag – men imorgon börjar terminen pÃ¥ riktigt och förhoppningsvis fÃ¥r jag anledning att Ã¥terkomma till rutinerna. Väl hemma igen är det dags för det vanliga; middag till Hugo följt av middag till familjen – sedan nattning av Hugo och nattning av Astrid. Därefter finns det möjligen nÃ¥gon halvtimme över för oss bÃ¥da för mail, Facebook, Skype och personliga reflektioner… Och dagen efter kör vi pÃ¥ repeat, precis som vanligt!

Dagens fundering:
Hur definierar man nationalitet? LÃ¥t säga att vi som familj bor här nere i tre Ã¥r – dÃ¥ kommer Hugo ha bott tre Ã¥r av sina knappt fyra Ã¥r utomlands, och Astrid kommer ha bott halva sitt liv utomlands. BÃ¥da kommer säkerligen prata Ã¥tminstone engelska och förmodligen även kunna förstÃ¥ och kanske rentav prata arabiska. Är nationaliteten ett litet ord i ett pass, eller sitter det nÃ¥gon annanstans? Själv kan jag tänka att jag och Lady möjligen kommer ha fostrat ett par världsmedborgare i sin linda vid det laget. För min egen del sÃ¥ skriver jag (som synes) pÃ¥ svenska, och de flesta tankar jag har är pÃ¥ svenska – även om engelska ter sig precis lika naturligt i bÃ¥de jobbrelaterade och privata situationer i övrigt. Men jag har Sverige sÃ¥ djupt inom mig att jag har svÃ¥rt att se mig själv som nÃ¥got annat än svensk. Men hur gör man med dem som bott utomlands hela sitt liv, och kanske aldrig bor i Sverige – är de svenskar ändÃ¥?

Dagens bonusfundering:
Hur många ställen har man besökt för sista gången?

SÃ¥ – det var min helg. Hur var er? Kommentarsfunktionen är lagad igen och Facebook stÃ¥r ju alltid till tjänst i övrigt. Jag vill veta vad som är pÃ¥ G i Sverige (eller Norge, för den delen, pappa Bjowi), hur är vädret, vem leder Allsvenskan, vad har ni för planer för söndagen och när regnade det senast? Allt det där gÃ¥r ju att läsa sig till, men det känns sÃ¥ mycket mer personligt när nÃ¥gon med egna ord berättar om det.

Er utrikeskorrespondent,

Bonum

Mellanöstern och spagettivästern…

Fri September 2, 2016, 20:37

(Testing testing, 1 – 2 – 3…)

Nu vevar vi väl igÃ¥ng det här maskineriet igen dÃ¥, nu när det är dags för familjen Svedenhov/Ericsson att dra ut i vida världen igen. Sist var det jag och min älskade Lady som styrde kosan söderut och hamnade i East Legon, Accras Djursholm, i Ghana. Sedan dess har det flutit en hel del vatten under broarna; vi kom hem med vackra minnen och den bästa souveniren man kan tänka sig – vÃ¥r hund, Sune. Väl hemma dröjde det inte ens tvÃ¥ Ã¥r innan Astrid kom till världen (maj 2013) och i vintras sÃ¥g sÃ¥ Hugo dagens ljus (december 2015). Dessvärre hann Sune gÃ¥ vidare för att springa pÃ¥ de evigt gröna ängarna innan Hugo föddes – sÃ¥ när nu familjen Ã¥terigen styr sin kosa söderut är det jag, Lady och vÃ¥ra tvÃ¥ fantastiska barn. MÃ¥let med resan den här gÃ¥ngen blir Dubai!

För att förklara förra stycket lite mer utförligt sÃ¥ är det sÃ¥ att jag frÃ¥n och med igÃ¥r, 1:a september, jobbar som Chief Operating Officer för en Sheikh Khalifa Medical City Ajman, i emiratet Ajman, en halvtimme norr om Dubai. Det är ett svenskt företag – Global Health Partner – som fÃ¥tt uppdraget att ta över och driva vÃ¥rden pÃ¥ de fyra offentliga sjukhusen i Ajman. Och även om man nu givetvis kan bo i Ajman istället för Dubai sÃ¥ har vi hittat ett dagis för Astrid i Dubai, och för att slippa de mördarköer som är in till Dubai pÃ¥ morgonen och ut frÃ¥n stan pÃ¥ eftermiddagen sÃ¥ har vi bestämt oss för att bo i Dubai, och sÃ¥ fÃ¥r jag pendla. Vi anlände till DXB sen kväll den 23:e augusti och vi har sedan dess flyttat in i vÃ¥r temporära lägenhet, fixat hyrbil, ordnat lokala mobilnummer, fixat en maid/nanny, handlat upp oss pÃ¥ mÃ¥ste-varor (typ Dumle, pepparkakor och köttbullar) och möbler pÃ¥ IKEA, börjat inskolningen pÃ¥ förskola för Astrid och hittat till sÃ¥väl Clas Ohlson som Lindex och Max Hamburgare – kort sagt; det har varit nÃ¥got intensivt. För att sedan lägga lök pÃ¥ laxen ska jag i ärlighetens namn säga att även om jag tillträdde min tjänst igÃ¥r sÃ¥ har jag jobbat varje dag sedan vi kom ner hit, vilket jag varken hade räknat med eller önskat – och det har nog dessvärre gjort att vi inte acklimatiserat oss lika väl som vi annars hade hunnit göra.

Nu har ni säkert tusen frågor och funderingar så låt mig ta tillfället i akt och bekräfta några av era farhågor och ta död på några av myterna som jag tror odlas på distans gällande Dubai:

JA – det är varmt som i en mindre Josper även om det kryper ner mot “bara” dryga 30 grader om nätterna. Dagtid är det inte ovanligt med temperaturer pÃ¥ 40-45 grader i skuggan och här nere använder man rattmuffen för att ratten inte ska bli sÃ¥ varm – till skillnad frÃ¥n gamla goa Sverige där ratten kan bli för kall om vintrarna.
NEJ – det är inte outhärdligt varmt Ã¥ret runt. Redan om ett par veckor börjar temperaturen krypa ner under 40-strecket om dagarna och sÃ¥ fortsätter det nedÃ¥t ända fram till nyÃ¥r ungefär – dÃ¥ ligger temperaturen nÃ¥nstans runt 20-25 grader pÃ¥ dagarna – sen vänder det tillbaka igen.
JA – det är som att bo i ett Disneyland för vuxna; allt är störst, längst, vackrast, dyrast och häftigast. Baksidan av det myntet är väl att vi fortfarande tvivlar lite pÃ¥ om det finns nÃ¥got “äkta” Dubai – finns det nÃ¥gon själ? Jag vet inte – Ã¥terkommer i ärendet.
NEJ – alla tjänar inte pengar som gräs i Dubai. Faktum är att den guldglänsande ytan lätt filas bort om man börjar syna det hela lite närmare; andelen expats i Dubai ligger pÃ¥ nÃ¥nstans runt 80-90%, och dÃ¥ ska man veta att andelen västerlänningar understiger 10% av befolkningen. Det finns en hel ocean av gästarbetare frÃ¥n sydostasien som hÃ¥ller staden flytande – och de lönerna spelar i en helt annan liga än oss västerlänningars.
JA – bensin är billigt. Literpriset ligger nÃ¥nstans runt fyra kronor litern för tillfället men sÃ¥ sent som för ett halvÃ¥r sen var det precis ovanför trekronorsstrecket – sÃ¥ det skiftar mycket.
NEJ – det finns inte olja överallt (vilket skulle förklara ovanstÃ¥ende) – av emiratet Dubais BNP kommer inte mer än 8% frÃ¥n olja, medan över 80% är affärer. Oljan kommer mest frÃ¥n storebror Abu Dhabi.

Övriga frÃ¥gor och funderingar tas med fördel emot antingen i kommentarsfältet eller per mail – ericssons@gmail.com fungerar alltjämt och jag ser fram emot att fÃ¥ stÃ¥ till svars för mina inte alltid sÃ¥ genomarbetade opusalster.

Dagens citat:
“War never does not determine who is right – only who is left.”
– Bertrand Russell

Nu över till vÃ¥rt hem! Vi hyr en möblerad lägenhet i ett omrÃ¥de som heter DIFC – Dubai International Finance Center. I korthet sÃ¥ finns det en lag i Förenade Arabemiraten som säger att alla företag mÃ¥ste ägas till minst 51% av en emiratier – man insÃ¥g ganska snabbt att det skulle bli svÃ¥rt att locka hit internationella företag och banker med de reglerna, och skapade frizoner där man hade andra lagar – och DIFC var landets första frizon och sÃ¥ledes är omrÃ¥det väldigt affärs- och banktungt. Hur som helst – lägenheten ligger pÃ¥ 36:e vÃ¥ningen av 42 (vilket i sig hade gjort huset till Sveriges näst högsta byggnad) med en utsikt över bÃ¥de Burj Khalifa och de mer lÃ¥glänta delarna av Dubai. Som synes pÃ¥ bilderna nedan sÃ¥ är det fint och sÃ¥, men ännu känns det inte sÃ¥ personligt, även om vi tar smÃ¥ steg för att nÃ¥ dit.

IMG-20160820-WA0007
Vardagsrum och del av kök och matrum.

IMG-20160820-WA0010
Sett från andra hållet.

IMG-20160820-WA0016
Matplatsen med lite av vår utsikt.

IMG-20160820-WA0015
Eller balkongen med utsikt mot Burj Khalifa – dock är det ju givetvis för varmt än sÃ¥ länge för att hÃ¥lla pÃ¥ att hänga pÃ¥ balkongen, sÃ¥ vi har en del att ta igen gällande Mojitos och skönt balkonghäng…

IMG-20160820-WA0013
VÃ¥rt sovrum.

20160824_150314
Och sÃ¥ kommer vi dÃ¥ till la pièce de la resistance – poolen! PÃ¥ 42:a vÃ¥ningen ligger den och är sÃ¥ gott som alltid folktom.

20160824_153709-01
Och så självklart ser man världens högsta byggnad även från taket.

SÃ¥ – nu har vi klarat av det! Vi kommer bo i lägenheten nÃ¥gra mÃ¥nader till dess att vi börjar bli hemmastadda, dÃ¥ är tanken att vi tar och tittar pÃ¥ hus att flytta till, eftersom vi dÃ¥ kommer ha bättre koll pÃ¥ vilket omrÃ¥de vi vill bo i och sÃ¥ vidare. SÃ¥ välkomna ner i närtid till att hälsa pÃ¥ oss i höghuset eller lite senare för att hälsa pÃ¥ oss i hus!

Dagens fundering:
Det här med parallella universum – finns de? Jag läste nÃ¥gra recensioner av Livet med kvantfysiska glasögon och för det första ska jag ju tilldela författarna en mental örfil Ã¥ det grövsta; kvantmekanik och kvantfysik är inte okej att populärvetenskapligfiera. Kanske framförallt för att det är sÃ¥ innerligt svÃ¥rt ämne att det är ett fÃ¥tal i världen som pÃ¥ riktigt behärskar det – om ens nÃ¥gon. Men oaktat författarnas naivitet och djupbottnade vilja att sälja böcker utan att för den sakens skull vara sÃ¥ nogräknade med innehÃ¥llets sanningshalt sÃ¥ väckte det en del tankar i mig – existerar parallella universum? Om jag fattar ett beslut nu, skapas det dÃ¥ nÃ¥got parallellt där jag inte fattade det beslutet? Och händer det för alla händelser för alla människor – samtidigt?

Sist men inte minst Рen kort bildkavalkad p̴ vardagen hittills:

File_003
Lady och Hugo på lekland.

IMG-20160829-WA0000
Våra närmaste grannar utanför porten.

IMG-20160829-WA0003
En bankomat där man får ut pengarna i guld. På riktigt.

20160825_101920
En bild tagen från Astrids rum ut över vårt vardagsrum.

20160827_143415(0)
Besök i världens största akvarium i Dubai Mall.

File_002
Rutinen efter förskolan är enligt följande: Mamma startar bilen och luftkonditioneringen, Astrid står i skuggan och dricker en smoothie.

IMG_0125
Utsikt över Sheikh Zayed Road, den åttafiliga motorvägen som skär tvärs igenom Dubai, från vår takpool.

File_000
Invigning!

File_001
Jag var där!

IMG_0033
Det finns tydligen ett känt fenomen för folk som kommer till Dubai första gÃ¥ngen – Dubaikilona. Efter en konferensdag pÃ¥ Armani Hotel förstÃ¥r jag precis vad de menar. Här ovanför ser ni vÃ¥rt fika… tre sÃ¥na här omgÃ¥ngar kom under dagen, som komplement till den överdÃ¥diga lunchen som serverades…

IMG_0030
Klart Armani ska ha ett eget hotell.

Screenshot_2016-08-30-00-21-11
Och här är sÃ¥ panget jag jobbar för – SKMCA.

Nu – innan vi skiljs Ã¥t ikväll sÃ¥ tänkte jag sÃ¥ här: Eftersom jag inte direkt rosat marknaden med mina texttunga inlägg här sÃ¥ är jag lite osäker pÃ¥ hur mÃ¥nga av er läsare som alltjämt hänger kvar – sÃ¥ ge er gärna tillkänna i kommentarerna eller skicka mig ett mail!

Sov gott!

Er störste,
Magnum

Stunden just nu…

Fri December 12, 2014, 23:25

(Okej, vi kör en mjukstart – inga bombastiska svulster till alster, inget behov att skolka frÃ¥n eftermiddagens möten för att ta sig igenom textmassan och inte heller tillÃ¥ter vi nÃ¥gra högre litterära ambitioner – vi ska ta oss in i matchen igen. Okej? Okej. Nu kör vi!)

Det finns stunder som ingen kan ta ifrån mig, har ni också såna stunder? Eller, för att ta ett exempel, vissa fredagar tryter orken och vi hänfaller oss åt våra inre gluttonister och köper hämtpizza. Oftast är det jag som sätter mig på stålhästen och trampar upp för backen till Kristinebergs Pizzeria (Hornsbergs Strand må ha ett restaurangutbud som heter duga, men de lider sannerligen brist på en godkänd sunkpizzeria), och any given fredagkväll är det givetvis kö för att hämta pizza, så jag sätter mig för att vänta. Och beställer en öl. För just den stunden, de tio-femton minuternas väntan på en Hawaii med extra ananas och en Acapulco med bearnaisesås, den kan man inte ta ifrån mig. Den är min, och ölen med.

Vilka är era stunder?

För övrigt ska det väl kanske göras ett officiellt uttalande – jag lever! Sista livstecknet här pÃ¥ bloggen var ju i början av 2011, sÃ¥ det har hänt en del sedan dess, men bara för att ge er en snabb summering à la timelapse sÃ¥ kan vi säga sÃ¥ här:

Рvi har flyttat hem fr̴n Afrika
РLady ̴tertog sitt jobb
Рjag b̦rjade nytt jobb (back to the roots Р̴ter p̴ Șdersjukhuset)
– jag sa upp mig
– Lady blev befordrad
– jag började nytt jobb (back to the roots, the sequel – Ã¥terförenad med min förra chef)
– vi fick barn (världens bästa Astrid)
– Lady var mammaledig
– vi flyttade till Kungsholmen
– jag var pappaledig (time of my life!)
РSune b̦rjade p̴ nytt dagis
РAstrid b̦rjade p̴ dagis

Det hela kan väl enklast sammanfattas i att barn is the shit!, Kungsholmen levererar och att det är kul att vara med om att bygga upp ytterligare ett sjukhus – om än med en nÃ¥got uppsvullen budget jämfört med Ghana (52 miljarder som ska ställas i propo krybsnnn. tiffany äärettömyys kaulakorurtion till 500 miljoner för Sweden Ghana Medical Centre). Den samvetsgranne ska även lägga till att det är svÃ¥rt att bortse frÃ¥n det faktum att vi drabbats av en svÃ¥r form av Afrikafeber och drabbas av sÃ¥väl nostalgianfall som attacklängtan med ojämna mellanrum. Vi vill tillbaka ut i världen för att upptäcka en ny vardag igen, men just nu tycker vi lite för mycket om vardagen här hemma för att kasta oss ut i det manierade bungyjumprep som en utlandsvistelse är.

Dagens fundering:
Funderar ni nÃ¥gon gÃ¥ng pÃ¥ hur mÃ¥nga platser man har varit pÃ¥ för sista gÃ¥ngen i sitt liv? Jag kommer pÃ¥ mig själv att tänka tanken allt som oftast och inser dÃ¥ med ens tragiken i att se pÃ¥ livet pÃ¥ det sättet, därefter börjar jag tvinga mig att definiera begreppet “plats” (är det en stad, en strand, en park, en gata eller vad är en plats egentligen?) och sist men inte minst förlorar jag mig i det vidunderliga i att tänka tvärtom – hur mÃ¥nga platser finns det där jag inte varit än? Jag skulle vilja fira nyÃ¥r dubbelt med familjen pÃ¥ datumlinjen pÃ¥ Kiribati, lÃ¥ta Sune springa fritt och vandra bland kullarna pÃ¥ Irland, höra musiken när solen gÃ¥r upp över bergen i Andalusien eller helt enkelt bara sitta pÃ¥ terassen här hemma och se sommaren sakta tyna bort i ett eldrött sken, ta ett glas vin och inse att varje dag är en ny plats där man aldrig varit.

Sist men inte minst – en bild pÃ¥ Astrid. Klickar man pÃ¥ den sÃ¥ fÃ¥r man se henne äta tÃ¥rta. Bara en sÃ¥n sak.

Er malaj,
Kalas

Tillbaka till nutiden…

Thu February 24, 2011, 21:20

(Welcome – today I’ll teach you about Cairene Arabic syllables [oh well, almost, at least], I give you popcorn instead of a book, talk a bit about russian poets and give you the latest advice on gaining weight. Enjoy!)

Söndag eftermiddag, just hemkomna frÃ¥n Labadi Beach och en av veckans bästa stunder tar vid: En eller tvÃ¥ timmar av bara… ja, bara vara, innan kvällen tar vid och med den kommer även tankar om morgondagen, den kommande veckan och jobb. Men just nu – just nu lever vi för stunden. Lady ligger och läser en bok, Sune jäser pÃ¥ soffan och gnager pÃ¥ sitt ben medan jag sitter här och komponerar till tonerna av Journey’s “Don’t stop believin'”. Life – as good as it gets, liksom.

Vi b̦rjar med en mjukstart Рdagens refuserade barnb̦cker:

1. “Pojken som dog när han Ã¥t alla sina grönsaker.”
2. “Vissa kattungar kan flyga.”
3. “Nu är det nog, vi adopterar bort dig.”

SÃ¥, dÃ¥ ska vi se – det har gÃ¥tt tvÃ¥ veckor exakt sen sist [vilket inte stämmer alls i och med att jag är kapitalt misslyckad som bloggare eftersom jag uppdaterar alldeles för sällan – och skriver pÃ¥ tok för lÃ¥ngt med, för den delen], sÃ¥ för att ge er en liten summering av den tid som flytt [i sann Proust-anda – alternativt fjortonÃ¥ring-med-dagboks-blogg-anda; det är bara att välja] sÃ¥ kan jag säga att vi har jobbat, bevistat en pokerkväll hemma hos vÃ¥ra vänner Chris och Sophie, suttit fast i trafik i fyra timmar med en Sune som blev Ã¥ksjuk, och firat alla hjärtans dag. Ungefär sÃ¥. Och sÃ¥ har vi slagits med blodtörstiga mördarhundar, men det känns fel att skryta liksom.

Men nåväl, det vore fattigt att sammanfatta två veckor med dryga tjoget ord, så för att utveckla det hela något:

Jobbat – givetvis har jag jobbat under den tid som gÃ¥tt. Själva sjukhuset kryper närmare och närmare mot en invigning och jag blir mer och mer innästlad i saker som jag innan det här inte hade en blekaste aning om. Hur mÃ¥nga som läser det här är experter inom solenergi? Hur mÃ¥nga vet hur mÃ¥nga linjemeter med koppartrÃ¥d per kvadratmeter som gÃ¥r Ã¥t till att lägga halvledande linoleumgolv? Är det nÃ¥gon som kan förklara principerna för en blade-server? Och allt det här ska dÃ¥ även ses med bakgrund av att jag i grund och botten är medicinteknisk ingenjör – vilket betyder att jag blev lite lätt tvungen att fördjupa mig i solceller, Tarketts produktportfölj och säkra it-lösningar à la Ghana. Hepp! Vi ska dessutom lägga till det faktum att vi inte kommer vara här för evigt; mÃ¥nga av de här punkterna kommer fortsätta även efter det att vi Ã¥kt hemÃ¥t igen, sÃ¥ pÃ¥ ett sätt är det snudd pÃ¥ onödigt och resursslöseri att sätta mig pÃ¥ att lära mig allt det här. Men sÃ¥ jobbar jag ju i Afrika ocksÃ¥ – kontinenten som ibland i sig känns synonym med resursslöseri…

Pokerkvällen hemma hos Chris och Sophie visade sig bli en annorlunda historia – för första gÃ¥ngen i Accras pokerhistoria [Ã¥tminstone sedan jag kom hit] sÃ¥ var damer inbjudna! Tids nog kom vi att bli tolv stycken runt bordet och till de rättrognas stora förtret sÃ¥ klarade sig kvinnofolket mycket bra. Jag själv blev exempelvis utslagen med buller och bÃ¥ng flera omgÃ¥ngar före min fru medan Sophie visade sig ha en alldeles säregen talang för att totalförvirra alla pokervirtuoser genom sitt friskussatsande, totala förakt för statistik och genomgÃ¥ende okunskap om hur man bygger en pokerhand… PÃ¥ det hela taget var det dock en redigt bra kväll och om inte annat sÃ¥ verkar det numera som om det kommer startas en unisex-pokerliga i Accra inom kort. Dock fortsätter vi givetvis med vÃ¥ra hardcorekvällar for-men-only med kött, öl, whisky, blues och testosteron. Fattas bara annat.

Mellanspel:
Okej, det finns amerikaner och sen finns det dumma amerikaner. Egentligen är det ingen skillnad pÃ¥ dem men AJ Jacobs mÃ¥ste nog ändÃ¥ tillhöra den delen som tÃ¥l kallt stÃ¥l som fÃ¥ andra [läs: han mÃ¥ vara dum men han är min idol]. Han bestämde sig för att bli världens smartaste man och kom därför pÃ¥ idén att han skulle läsa Encyclopedia Britannia, frÃ¥n första till sista band. 33 000 sidor med 44 miljoner ord, sex timmar om dagen i över ett Ã¥r. Sen skrev han en bok med titeln “To Know-It-All: One man’s humble quest to become the smartest person in the world”, precis sÃ¥ kuschad som undertecknad allt som oftast är. Respekt.

Och förra lördagen skulle vi förresten pÃ¥ födelsedagsfest för Kajsa – det mÃ¥ kännas sÃ¥där att fylla 30, i synnerhet när man Ã¥ret innan tyckt sig vara 23 [precis sÃ¥ var det för mig], men det är Ã¥ andra sidan ett frejdigt skäl till att ställa till med baluns! SÃ¥ledes skulle Kajsa med vänner samlas i Kokrobite nere vid stranden där det skulle grillas och äta tÃ¥rta. Kokrobite ligger typ trekvarts bilresa frÃ¥n oss men eftersom det alltid är bra att räkna med lite trafik sÃ¥ tog vi i frÃ¥n tÃ¥rna och räknade med en och en halv timme. Och sÃ¥ skulle Sune med ocksÃ¥ – för andra gÃ¥ngen i sitt liv skulle han fÃ¥ doppa tÃ¥rna i havet. Dock är det ju som filmerna heter; “det blir aldrig som man tänkt sig” och “vi hade i alla fall tur med vädret” – för efter fyra timmar hade vi kommit ungefär tjugofem minuter hemifrÃ¥n. Och rörde oss inte ur fläcken. Och ganska exakt där och dÃ¥ sÃ¥ kommer Sune pÃ¥ att han ju för fan är Ã¥ksjuk, och kaskadkräks à la exorcisten. RidÃ¥. Det blev till att vända hem, tvätta bil och lÃ¥ta en nÃ¥got hungrig Sune fylla pÃ¥ sitt energiförrÃ¥d. Kajsas fest fick bli utan oss. Och Sune fick vara utan hav.

Alla hjärtans dag ja, en av de bästa av dagar! Frukost pÃ¥ sängen för Lady med hjärtformade äggmackor, färskpressad apelsinjuice och den sötaste mango som Tellus kan frambringa följdes av en dag pÃ¥ jobbet innan kvällen tog över och med den även Lady. Jag hade fÃ¥tt veta att jag skulle vara redo för avfärd 18.45 och pÃ¥ pricken kom vÃ¥r taxichaufför Gilbert med bilen framkörd. Färden gick till Monsoon där vi slog pÃ¥ stort och beställde in champagne som fördrink – en Bellini och en Kir Royal! Efter att ha skÃ¥lat för kärleken och lite lätt vältrat oss i vi-narcissism [eller ja, kanske inte ändÃ¥ – för vi ä r ju faktiskt bäst – det är mer ett faktum än det är narcissism, inte sant?] bar det av igen till kvällens andra hemlighet, som visade sig vara middag pÃ¥ the Atlantic Lobster! The Atlantic Lobster är egentligen en fisk- och skaldjursbutik som ägs av en italienare – och det som inte gÃ¥r att fÃ¥ tag pÃ¥ där, det finns inte. I världen. Hur som helst, denne hedersknyffel till fiskmÃ¥nglare har nu bestämt sig för att öppna en restaurang uppe pÃ¥ takterassen i samma hus. Och inte vilken fiskrestaurang som helst – det är en sittning per kväll, fast meny, 30 platser och all mat lagas pÃ¥ plats – mitt framför ens ögon… Tankarna gÃ¥r faktiskt osökt till Dario Cecchini och hans Officina della Bistecca, bara det att det här är fisk, inte kött. Och Accra, inte Toscana. Minor details, jag vet, men ändÃ¥.


Jag är ju ingen matfotograf av rang direkt, men det här är ett ostron. Stort som ett mindre bowlingklot. Första rätten för kvällen – nine [9!] to go…

Ja, ni läste rätt – kvällen in alles bestod av tio rätter; ostron, rökt lax [jag sa ju att allt fanns!], sashimi, bläckfiskceviche, svärdfisk med confiterad lök, calamares, penne al pesce, spagetti al aragosta, grillad hummer och sÃ¥ sist men inte minst – en nyskivad ananas; perfektion i all sin enkelhet. Efter de tio rätterna var det inte mer att göra än att buga och bocka för herr italensk-mästerkock, rulla hemÃ¥t [bokstavligt talat, näst intill] och lägga till the Atlantic Lobster pÃ¥ listan över ställen-du-mÃ¥ste-gÃ¥-till-om-du-nÃ¥gonsin-befinner-dig-inom-en-hundramilsradie.


tiffany per gli uomini
anel de flor tiffany
tiffany og co hjerte kjede
Signe Hansen

Signe Hansen

8,543
Followers
10
Following
www.uselesswardrobe.dk
Danish slow fashion and sustainable lifestyle influencer. I love building seasonal capsule wardrobes.
Signe Hansen
Boards
Pins
Autumn wishlist 2017
21 Pins
Autumn wishlist 2017
Autumn/Winter
365 Pins
Autumn/Winter
My outfits
67 Pins
My outfits
Occasional wear
98 Pins
Occasional wear
My style icons
260 Pins
My style icons
Beauty
182 Pins
Beauty
Spring wishlist 2017
17 Pins
Spring wishlist 2017
Work wear
60 Pins
Work wear
Spring/Summer inspo
236 Pins
Spring/Summer inspo
Trends I like: SS 16
40 Pins
Trends I like: SS 16
Minimal jewelry
68 Pins
Minimal jewelry
Accessories
26 Pins
Accessories
Colorswatches I love
63 Pins
Colorswatches I love
Weekend mood
118 Pins
Weekend mood
My style (mixed inspo)
621 Pins
My style (mixed inspo)
Holiday decorations
161 Pins
Holiday decorations
Trends I like: AW 16
46 Pins
Trends I like: AW 16
HAIR
367 Pins
HAIR
Great leather bags
21 Pins
Great leather bags
Great basics: Tops
17 Pins
Great basics: Tops
New years/christmas inspiration
40 Pins
New years/christmas inspiration
Interior/home
761 Pins
Interior/home
Men's style
25 Pins
Men's style
Food
21 Pins
Food
Outfits with glasses
11 Pins
Outfits with glasses
Perfect flat lay shots
169 Pins
Perfect flat lay shots
Minimal tattoos
50 Pins
Minimal tattoos
Where my heart belongs
60 Pins
Where my heart belongs / Beautiful Denmark/Scandinavia.
Art
41 Pins
Art / ALL PICTURES, VIDEOS AND IDEAS POSTED ARE CREDITED TO THEIR RESPECTIVE SOURCE. I DO NOT CLAIM OWNERSHIP OVER ALL IMAGES, VIDEOS AND IDEAS USED IN THIS SITE AND WILL OBLIGE TO THE REMOVAL OF ANY IMAGES AT THE REQUEST OF THE ORIGINAL COPYRIGHT HOLDERS.
Mixed mood
12 Pins
Mixed mood
Perfect basic shoes
58 Pins
Perfect basic shoes
Graphic inspiration
89 Pins
Graphic inspiration
Lifestyle
17 Pins
Lifestyle
Interior wishlist
37 Pins
Interior wishlist
Festival/boho
37 Pins
Festival/boho
¤r är fisk, inte kött. Och Accra, inte Toscana. Minor details, jag vet, men ändÃ¥.


Jag är ju ingen matfotograf av rang direkt, men det här är ett ostron. Stort som ett mindre bowlingklot. Första rätten för kvällen – nine [9!] to go…

Ja, ni läste rätt – kvällen in alles bestod av tio rätter; ostron, rökt lax [jag sa ju att allt fanns!], sashimi, bläckfiskceviche, svärdfisk med confiterad lök, calamares, penne al pesce, spagetti al aragosta, grillad hummer och sÃ¥ sist men inte minst – en nyskivad ananas; perfektion i all sin enkelhet. Efter de tio rätterna var det inte mer att göra än att buga och bocka för herr italensk-mästerkock, rulla hemÃ¥t [bokstavligt talat, näst intill] och lägga till the Atlantic Lobster pÃ¥ listan över ställen-du-mÃ¥ste-gÃ¥-till-om-du-nÃ¥gonsin-befinner-dig-inom-en-hundramilsradie.


tiffany per gli uomini
anel de flor tiffany
tiffany og co hjerte kjede

Signe Hansen

Signe Hansen

8,543
Followers

i n d i a n s o m m a r tiffany och co karriärer

i n d i a n s o m m a r

Houston, we have liftoff…

Thu September 8, 2016, 12:29

(Dagens citat föräras Joe Theismann, före detta quarterback i amerikansk fotboll som även var draftad till Major League Baseball men valde karriären i Washington Redskins före basebollen. Theismann mÃ¥ ha varit en fysfantom av rang men hade kanske i övrigt en hiss som inte gick ända upp; “The word ‘genius’ isn’t applicable in football. A genius is a guy like Norman Einstein.”)

Fem dagar in pÃ¥ nya tjänsten sÃ¥ har jag en hel del reflektioner – men vi kan ju börja med att konstatera att det är lÃ¥ngt ifrÃ¥n att jag känner mig varm i kläderna. För att ge er lite mer bakgrundsinformation sÃ¥ är det sÃ¥ här – jag jobbar för Sheikh Khalifa Medical City Ajman (SKMC Ajman), som är en grupp bestÃ¥ende av fyra sjukhus: Sheikh Khalifa General Hospital Ajman, Sheikh Khalifa Womens & Childrens Hospital, Sheikh Khalifa Masfout Hospital och Rashid Centre for Diabetes and Research. SKMC Ajman drivs sedan i sin tur av det svenska företaget Global Health Partner (GHP) och min roll är alltsÃ¥ Chief Operating Officer för SKMC Ajman. För sedan att ytterligare spä pÃ¥ informationsmängden ni kan tillgodogöra er just den här kvällen och samtidigt tigga ihop lite förstÃ¥else för mina ouppvärmda kläder frÃ¥n första meningen i stycket sÃ¥ kan jag nämna att inom mitt ansvarsomrÃ¥de ingÃ¥r medicinsk teknik, IT, sterilteknik, apotek, godshantering, upphandling, fastighetsteknik, trädgÃ¥rdsskötsel, catering, transporter (vi har bland annat tvÃ¥ limousiner och fem ambulanser som hör till sjukhuset), nybyggnadsprojekt och logistikflöden – kort sagt; jag har att göra. Men det är inte det vi ska fokusera pÃ¥ just nu – vi var inne pÃ¥ reflektioner!

I Sverige har jag spenderat större delen av mitt arbetsliv inom offentlig sektor och är sÃ¥ledes ganska van vid att ha en tight Ã¥tdragen svÃ¥ngrem med ganska liten möjlighet till fantasifulla utsvävningar och önsketänkanden. SÃ¥ det är en lite annorlunda upplevelse att komma till ett land där det inte alltid (läs: sÃ¥ gott som aldrig) är huvudfokus pÃ¥ att spara pengar, utan man är snarare väldigt mÃ¥n om att man dels ska fÃ¥ bästa kvalitet pÃ¥ det man väl köper och dels har stort fokus pÃ¥ att skaffa sig det bästa som pengar kan köpa. MissförstÃ¥ mig rätt – det är en skön bris av frisk luft i jämförelse med den lätt unkna doften av sparbeting som offentlig sektor i mÃ¥nga fall innebär, och det ger oss möjlighet att känna att vi verkligen